En efterlängtad ny mobil, en sådan där smart sak. Så klart att jag måste göra ett fin fodral till den också. 🙂

Jag virkade medvetet lite för stort, och sedan tovade jag ner den till rätt storlek. På det sättet fick jag två fördelar gentemot att virka i rätt storlek direkt; den fick en något jämnare yta att brodera på, och den blev tätare och därmed ger den ett bättre skydd. Ullen dessutom kommer att hålla batteriet varmt i vinter. Sedan broderade jag en enkel liten blomma, och fodrade med ett gröntsvart paisley-mönstrat bomullstyg. Först hade jag tänkt mig någon form av kurbits men när jag satte nålen i garnet så ville det bara bli den enklaste formen av blomma. Jag är glad att jag följde intuitionen och lät fingrarna styra tråden, för oj så nöjd jag är. Jag blir så glad varje gång jag ser den. (Och när sedan innehållet börjar dundra “Mercy” med Duffy, då klappar hjärtat lite extra, för då är det troligen min kära make som ringer.)