Jag brinner inte för slöjd och hantverk. Jag menar, jag står inte på balustraden och ropar ut dess förträfflighet, eller klär in hela bilar med min stickning. Men slöjden är viktig för mig. Den är en så självklar del av livet så jag undrar hur jag skulle kunna leva utan skapandet. Utan skaparlusten och glädjen i hantverket.

Därmed inte sagt att jag äter med virknålen i handen, eller sover med sandpapper under huvudkudden. Jag broderar inte alltid framför teven och  jag producerar inte ens något  varje vecka. Jag mår bra av slöjdande, det är min avslappning, min meditation och en av mina glädjeämnen i livet. Därför slöjdar jag när jag känner för det, och har alltid gjort det, men däremot skiftar teknikerna med humöret.

Och jag är inte pretentiös. Att slöjda är ingen tävling. Mest avancerad teknik vinner inte, och jag är inte rädd för att prova nya tekniker. Det är nämligen så att rätt teknik för ändamålet och stunden är vinnaren hos mig.  Just nu, 2019,  är det mycket yllebroderi som gäller. Men jag påtar gärna eftersom det är lätt att ta med sig när man busspendlar, och nu senast har jag börjat nålbindna.

Annars då…

Jag bor ute i den uppländska idyllen tillsammans med min familj, min älskade make och våra två barn.

Köksbordet är min ateljé,  och byn runt omkring mig en av mina många inspirationskällor.

Förutom slöjden är historia, främst vikingatid och medeltid intressant. Fotografering ligger mig också väldigt varmt om hjärtat. Det är en kittlande spänning att kunna fånga nuet. Att få visa sin version av verkligheten, och i viss mån få skapa verklighet. Och så var jag tillbaka till skapandet. Men så är det, att den här sidan handlar om just mitt skapande.