Igår kom det en regndag. En sådan där dag så att man vill travestera på sol ute sol inne… fast Regn ute, regn inne, i hjärta och i sinne. Jag var hemma med två sjuka barn, den ena med sluttamp på vattkoppor och den andra med feber och krupphosta, och troligen början på vattkoppor… Ute regnade det och tunga åskmoln tryckte i våra huvuden. Alla var så att säga lite stingsliga, rastlösa och trötta. När barnen äntligen sov pustade jag ut. Och där framför mig låg en halvfärdig halvvante…
Bättre avkoppling än en virkning i händerna, en kopp te bredvid en kan jag inte komma på. Och vips var vantarna klara.
Och idag när barnen väckte mig sken solen ute och vi alla var på gott humör igen. Sol ute, sol inne…
Busan hjälpte mig att fota vantarna, och jag blir så stolt, en fyraåring som tar så fina bilder! Det dröjer inte länge innan hon börjar hantera Systemkameran på helt manuellt läge, det kan jag säga!
Nästa fråga är förstås, kommer det en köldknäpp till så att jag kan använda dem, eller måste jag vänta ända till hösten? De är ju i tretrådigt ullgarn så de är riktigt varma.
Så fina de blev och bilden perfekt..duktig 4:a åring du har !
Snygga! Fast inte ska vi hoppas på köldknäpp va?:-) Men jag förstår dig. Alla de där fina muddarna och vantarna man har ligger helt oanvända just nu. Hoppas ni blir friska snart. Kram!
Nej, nu får det minsann vara försommar och vår.:)
Jag väntar tålmodigt, och packar ner dem när jag ska på lajv, vem ve,t ute om natten kan det vara svalt nog att inviga dem.