Idag var jag på bokbindarkurs i Sigtuna! Efter ett litet missöde med att hitta Kulturgården, då jag helt plötsligt befann mig med bilen på gågatan, så hittade jag rätt. Och så skoj det var! Och så otroligt givande, och jag är fast i ännu ett hantverk. Sju stycken i blandade åldrar var vi som måttade och skar och häftade så svetten bokstavligt talat lackade. Här är iallafall vad jag åstadkom under dagen. Fyra modellböcker, och hjärnan bara surrar som ett getingbo vad jag ska göra med den nya kunskapen!

Enkel häftning.

En bunt till inlaga, tre hål och enkel söm med början och slut i mitten.

Man kan ha fler hål, men alltid udda antal.

Det blir ganska tunna anteckningsböcker eller häften, vill man ha tjockare böcker är orientalisk bindning bättre.

Japansk häftning, eller Stab-binding.

Ryggen är “öppen” och det finns hur många variationer som helst av sömmen,

alla bildar ett eget symmetriskt mönster. Bara fantasin sätter gränsen.

Vackert till minnesböcker och fotoalbum till exempel.

Överst: en dragspelsbindning.

Bokpärmarna sitter inte fast med varandra utan har sidorna i form av en enda lång veckad “pappersremsa”.

Syns kanske bättre på nästa bild. Den är för övrigt även klädd med Klot, dvs ett pappersfodrat tyg. (Klot kommer av engelskans Cloth)

Underst: Orientalisk bindning.

Man syr ihop flera buntar, limmar ryggen, limmar fast ett hylsa, och sedan limmar man fast inlagans yttersta sidor.

Det här är främst bindningen för de tjockare böckerna tror jag.

Alla fyra böckerna samlade.

Favoriten är nog den orientaliska… eller den japanska.. eller …

Äh, alla är favoriter för sina unika egenskaper och beroende på behovet.