På begäran…

Jag skrev för ett tag sedan en artikel i Gyllene Hjortens föreningstidning Hjortspår, hur man syr en Krippsack. Nu har jag blivit tillfrågad från andra håll om hur man syr Krippsackar och Meitaier. Så här kommer delar av artikeln (det bortklippta handlar om Gyllene Hjortens lajvvärld Erborigien och är inte intressant i sammanhanget) :

Hantverkshörna: Sy din egna krippsack!

Det är inte bara i utvecklingsländer och Asien som barn bärs. Alla föräldrar gör det, och alla föräldrar har alltid gjort det. Varför behöver man inte förklara, annat än att det är otroligt skönt att ha händerna fria att arbeta med, i gamla tider kanske än mer nödvändigt än nu. Att barn har burits av tradition i Sverige förstår man lätt av själva ordet – “barn” kommer av fornnordiskans “bairn” och betyder helt enkelt “den som blir buren”.  I Sverige och norden har vi burit i bärsjalar, buntband, korgar, och krippsackar, bland mycket annat.

Jag tänkte fokusera på krippsacken en stund. Kripp är ett gammalt dialektalt ord från dalarna som betyder barn, och sack är just säck. Var den i skinn användes ordet skinnbög (skinnväska) men det ordet riskerar att associera till något helt annat, så jag håller mig till ordet krippsack. (Personligen tycker jag dessutom att det är ett vackert ord)[…]

Det finns otroligt många varianter på krippsack. Vanligast i gamla tider är att man bäddade in barnet i en filt och sedan la bädden vågrätt eller diagonalt i krippsacken. Det var också vanligt att man bara hade två band att knyta med, istället för de fyra som den variant jag ska beskriva har. Jag har valt att utgå från en Mei Tai, en Asiatisk variant på krippsacken, då jag upplever den som mer ergonomisk för den som bär.[…]

Bildtext: a=50 cm, b=60cm c=30-40 cm, d=10 cm(30 cm omvikt till 10 cm bredd), e=30cm (full bredd), f=10 cm

Hela selen är dubbel, förutom axelbanden. Axelbanden ska vara 170-200 cm långa beroende på hus stor den som bär barnet är. Personligen föredrar jag längre band så till mig själv gör jag dem 2 m. Midjebandet brukar vara lagom att göra 150-170 cm långt. För bättre stadga och stöd kan man vaddera det mitt på ca 60 cm. Till vaddering kan man använda tex fleece eller vadmal. Syr man en sele som är rak upptill kan man snedda hörnen där man syr fast axelbanden.
Klipp ut alla delar. Man behöver inte sicksacka eftersom kanterna ligger inne i selen. Midjebandet kan med fördel klippas i ett stycke, dvs minst 22 cm brett och så långt man vill ha det. Glöm inte sömnsmån. Fålla axelbanden. Ta ut mitten på bandets bredd. Ta sedan ut mitten på “halvorna” Vik in halvans mitt så att den ligger mot bandets mitt. Nåla fast ordenligt.

Lägg ihop sittdelen på selen, räta mot räta med axelbanden emellan. Låt en bit av axelbanden sticka ut så att det finns kvar att sy förstärkningssömmarna i. Sy ihop delarna efter långsidorna men lämna kortsidan öppen. Om man tycker att det är krångligt att sy ihop selen med axelbanden i kan man också sy ihop sittdelen för sig och lämna öppet där axelbanden ska sitta. Sen vänder man selen, sticker i axelbanden och syr ihop.
Vänd sittdelen och sy en stickning längs med hela kanten. Sy två eller fler förstärkningssömmar innanför stickningen där axelbanden sitter. Man kan också sy förstärkningen som en fyrkant med kryss i.
Vik in sömnsmånen på midjebältet och pressa kanterna. Lägg bältet med avigsidan upp och lägg på vadderingen. Om man vill kan man sy en söm på varje sida så att vadderingen sitter där den ska när man syr ihop midjebältet. Lägg på sittdelen så den ligger halvvägs in på midjebältet. Vik upp resterande del över sittdelen (så sittdelen ligger inuti midjebältet) och sy ihop i överkant. Sy en stickning i nederkant och sy några förstärkningssömmar. Dekorera och den är sedan klar för användning!