Sommartid, eller egentligen året runt om det inte vore så kallt, så älskar jag att ha kjol. Ofta långa.

Det finns få problem med kjol. Okej det kan vara lite svårt att få plats med allt tyg på en del klänningar när man sitter bakom ratten. (Det löses oftast med att jag drar upp hela kjolen över knäna och hoppas att ingen polis ska stoppa mig, för det skulle se så komiskt ut när jag försöker se normal ut med nakna ben och famnen full av tyg. Alternativt brukar jag se till att köra byxklädd…)

Ett större problem, för mig, är att jag konstant saknar fickor. Har jag medeltidsklänningar på mig löser jag det med en bältesväska. I moderna kläder skulle man ju kunna lösa det med en handväska, men handväskor kräver en hand, eller iallafall en axel att hänga på. Och för den där lilla nyckeln, eller mobilen, som alltid ligger i botten när man ska ha den…

Medan jag letade efter symönster och fakta om den fokdräkt som jag håller på att skaffa mig, började något annat gro i bakhuvudet. En enklare bältesväska kanske skulle vara något för mig och mina kjolar? Ett verktygsbälte, ett förkläde?  Eller ännu hellre en enda lös ficka! I veckan satte jag saxen i en grön linnestuv. Och med inspiration från folkdräkternas olika kjolsäckar sydde jag en på prov. Dagen efter hade jag den på jobbet och njöt. Iförrgår hittade jag en styvbit till, av ett underbart lätt mönstervävt linnetyg. Och innan jag visste ordet av hade jag sytt en till kjolsäck och börjat brodera på en tredje.

Jag älskar dem, enkla med så passande mig. Jag kommer garanterat göra flera varianter.