Är hemma och mår inte så bra i själen. Terapivirkar en sjal. Det går bra. Bryter av och virkar ett par muddar. Gör ett fodral till mammas nya mobil, men glömmer ta foto. Virkar mera på sjalen. Gör inget om det blir snett, eller om jag glömmer en luftmaska. Syns inte i mängden. Virkar på, maska efter maska och känner hur en bra känsla börjar samlas i magen. Tappar den känslan när virknålen lämnar handen. Gör ett smycke, ett halsband med stavrunor åt en vän. Och går tillbaka till virkningen.
Jag mår inte så bra nu. Men det kommer bli bättre. Bara så att ni vet.
Jag tillhör din grupp i mönsterarkivets julpyntsswap och tittar in lite då och då. Nu känner jag att jag vill säga att det är modigt av dig att vara så ärlig – rakt ut, rakt på. Och det blir bättre, precis som du skriver!
Skickar med en varm kram också!
På tvåändsstickningskursen jag gick på så visade vår lärare oss en dikt om stickning och att läka själen. Jag önskar jag visste vem som skrivit den.
Ta hand om dig. Kram.
Jag tror du tar rätt medicin….Selma Lagerlöf skrev något om att vävning var bra när själen inte mår så bra, så det är nog så att ett handarbete/skapande är helande och lugnande och plussar man sen till lite tid så är man nog på rätt väg ….
Varm kram
hejsan, hittade just till din blogg, återkommer hit 🙂
mvh Anna