Jag satt som bäst och sydde så att nålen glödde inför ett lajv förra helgen. Då kommer maken och frågar hur mycket jag har kvar att göra…

Något i tonen vittnade om att det var något lurt på gång. Mycket riktigt, han hade pratat med sin mor, som skulle komma och hälsa på samma helg. Hon hade nämnt att hennes GPS behövde ett fodral, och han mindes att hon ju fyllt år nyligen. Så om jag hade tid… så kunde jag kanske virka lite… men bara om jag ville… Så klart att jag ville!

Jag inventerade garnlagret och tidsschemat. Jo om jag virkade på bussen så skulle jag kanske hinna. Det hela blev en utmaning för mig. På dagarna broderade jag blå pluppar på en mässhake. Till och från jobbet, på bussen, virkade jag GPS-fodral, och på kvällarna när barnen sov sydde jag byxor och vattenskinn till lajvet. Det var tre intensiva dagar kan man säga. Det är svårt att brodera sittandes på bussen, så fodralet fick bli utan dekorationer, kanske att det hamnar ett B som i svärmor, eller ett litet farmor på det så småningom.