Så.

Jag har en väldigt fin och mjuk halsduk. Den är mörkt röd och jag ville gärna ha en matchande mössa till den. Så jag beslöt mig för att virka en. Jag har lite svårt för att följa mönster, men det var ju en mössa till mig så hur svårt kunde det vara, jag kunde ju prova och justera vart eftersom jag virkade, tänkte jag.

Mössa nummer ett virkade jag i ett tjockt rött garn med lite glada färgklickar i. Den blev nog bra, men inte stor nog åt mig. Omkretsen var väl bra, om än i tajtaste laget, det stora problemet var att den räckte knappt ner till öronen och jag ville ju kunna dra ner den långt över öronen. Garnet var också slut. Men så upptäckte jag och min dotter att den passade henne. Alltså köpte jag inte mer garn utan gav jordgubbsmössan till henne.

Mössa nummer två fick ett jämnrött garn som jag köpt på en marknad ett par veckor tidigare. Det var tunnare men lite kärvare. Eftersom jag bara hade en härva av det så drygade jag ut det med detaljer i ett brunt garn av samma kvalité. Nu fördubblade jag mängden maskor, och när jag började var mössan klart för stor. Efter ett varv med intag, för att få ett litet brätte, så satt den löst med bra. Den satt bra ända fram till att jag började ta in den för att stänga toppen. Då krympte plötsligt omkretsen på hela mössan, och när hattmössan var klar så var den klart för liten för mig. Visst kunde jag blöta den och töja ut den, men då skulle det ju inte bli så tät som jag ville. Efter en liten stund av funderande, ska jag verkligen repa upp den fina hattmössan, så provade jag den på min dotter. Ja, jo den passar, men egentligen ska huvudet vara ytterligare mindre för att formen ska komma till sin verkliga rätt. Blir kanske en hatt till Skrållan, som det ryktas att tomten kommer med…

Nu är jag väldigt trött på rött garn. I garnkorgen ligger ett par härvor av ett tvåtrådigt garn, melerat i svart och rött. När jag virkat lite annat så ska jag ta och nysta upp dem och virka mig min röda mössa. För även om en Skrållan som kanske kommer, och en dotter har varsina röda mössor, så står jag själv fortfarande med huvudet bart.