Jag älskar sådana här och har nästan alltid på mig mina (fast i vuxenstorlek såklart och lite länge). Det är perfekt för mig som lätt blir kall om händerna. Problemet är att det är så lätt att smutsa ned dem så jag tycker det känns lite vådligt att göra dem till barn. Fast det kanske mer är som en finvante? Du är grymt duktig i alla fall, om man vill göra dem lite extra flashiga kan man sy på pärlor också. 🙂
Nog tänkte jag på det där med praktiskt och smuts när jag valde vitt garn. Men sedan kom jag fram till två saker, dels trodde jag att de nog skulle bli finvantar eller iallafall sällan använda, är de i sandlådan så har de ju galonhandskar på sig nu på hösten/vintern. Dels kom jag fram till att det spelar ju ingen roll om de blir lortiga! Vantar är till för att användas, och barn är barn. Om de nu blir så glada i vantarna så att de använder dem, och råkar lorta ner dem efter ett tag, vad gör det, egentligen? 🙂
Nu har de haft dem ett tag, och de älskar dem! Glädjen när de fick dem, något vackert som deras egna mamma har gjort speciellt till dem, och det faktum att de tycker om att ha dem väger med råge upp den lilla mossa eller barr som fastnat i dem. De använder dem inte varje dag, men ofta, och visst kan man se det, men de är rädda om dem.
Jag älskar sådana här och har nästan alltid på mig mina (fast i vuxenstorlek såklart och lite länge). Det är perfekt för mig som lätt blir kall om händerna. Problemet är att det är så lätt att smutsa ned dem så jag tycker det känns lite vådligt att göra dem till barn. Fast det kanske mer är som en finvante? Du är grymt duktig i alla fall, om man vill göra dem lite extra flashiga kan man sy på pärlor också. 🙂
Nog tänkte jag på det där med praktiskt och smuts när jag valde vitt garn. Men sedan kom jag fram till två saker, dels trodde jag att de nog skulle bli finvantar eller iallafall sällan använda, är de i sandlådan så har de ju galonhandskar på sig nu på hösten/vintern. Dels kom jag fram till att det spelar ju ingen roll om de blir lortiga! Vantar är till för att användas, och barn är barn. Om de nu blir så glada i vantarna så att de använder dem, och råkar lorta ner dem efter ett tag, vad gör det, egentligen? 🙂
Nu har de haft dem ett tag, och de älskar dem! Glädjen när de fick dem, något vackert som deras egna mamma har gjort speciellt till dem, och det faktum att de tycker om att ha dem väger med råge upp den lilla mossa eller barr som fastnat i dem. De använder dem inte varje dag, men ofta, och visst kan man se det, men de är rädda om dem.
/Amo